En sekulär syn på upphovsgröten

I en artikel i Uppsalatidningen kan man läsa om Det Missionerande kopimistsamfundet. Missionsföreståndaren Isak berättar lite om trossamfundet och varför det har bildats. Mycket intressant är det när han drar historiska paralleller mellan katolska kyrkan och protestanterna.

Det här med upphovsrätt och materialrätt tas som sanningar. De aktörer som ligger bakom, som Patent- och registreringsverket, Stim och liknande organisationer, ses som de som säger sanningen – på samma sätt som katolikerna på medeltiden. Det här är ett sätt för oss att kunna diskutera vår trosuppfattning och filosofi på ett jämlikt sätt.

Många som försvarar dagens immaterialrätt (upphovsrätt, patent etc…) är närmast religiösa, se inlägget Till dom som redan är frälsta. Om det finns två motpoler som har religiösa ståndpunkter som skär varandra, kopimister och antikopimister, är det kanske  bäst om staten förhåller sig sekulär i frågan och gör frågan om upphovsrätt religionsneutral.

Rekommenderar att läsa Isaks inlägg om hur en kopimist ser på omvärlden och hur en kopimist ser på livet.

Till de som redan är frälsta

Falkvinge gör en koppling mellan de upphovsrättstrogna och religion. Koppling känns väldigt relevant. Ibland blir det väldigt uppenbart att dom drivs av sin övertygelse.

Tydligast kan man läsa på patent- och registreringsverkets blogg om denna religiösa inställning, prvbloggen.se. Jag tänker specifikt på en post som är skriven av Christina Wainikka, jur dr och MBA, Wainikkas Innovationsbyrå.

Jag tror att en stor anledning till att många har en så skeptisk inställning till immaterialrätten, och faktiskt är ganska okunniga, är att vi som arbetar med frågorna har haft en tendens att vända oss till de redan frälsta. Vi använder alldeles för lite tid till att nå ut till dem som inte förstår vad immaterialrätten är bra för. Försöker vi nå ut till dem blir det med en liten ”huvudklapp”. (Min fetstil)

Här pratas det om de som redan är frälsta. Kan man bli frälst i immaterialrätt?

Wikipedia har en intressant artikel om frälsning. Där definieras frälsning som

Frälsning betyder räddning och befrielse. Ofta har det en religiös innebörd och avser räddning från synd och de lidanden och svårigheter den för med sig. Det kan dock även syfta på räddning i största allmänhet, till exempel med hjälp av en livboj – frälsarkrans.

Ponera att Wainikka pratar om de personer som redan är räddade eller befriade, vad är det i så fall man har räddats och befriats ifrån?

Immaterialrätten befriar inte kunskap, den stänger in den.

Wainikka beklagar sig också över att de frälsta inte missionerar sitt budskap tillräckligt mycket. Den missionerande aktiviteten är ett viktigt inslag för olika trossamfund. Man ska med sitt budskap befria folk. Frågan är, vem är den katolska påven i denna religiösa rörelse?