Min kandidatur

Officiell kandidaturförklaring
Jag vill bli invald i Sveriges riksdag på ett av de mandat som Piratpartiet får efter riksdagsvalet 2010. Jag kommer att arbeta för att folks privatliv ska skyddas och att reformera de lagstadgade intellektuell egendomsrättigheterna. Det viktigaste i Sverige nu är att ändra den politiska trend som innebär att folk ska övervakas. Det är inte okej att behandla människor, som inte är misstänkta för brott, som brottslingar. Är man inte misstänkt för ett brott ska man inte övervakas av svenska myndigheter. Det är heller inte okej att svenska staten implementerar protektionistiska lagar som syftar till att skydda branscher från utveckling. Jag vill bygga om de svenska lagarna så att dom bejakar den tekniska utvecklingen och respektera dess medborgares privatliv.

Yngre år
Jag föddes år 1988 och har bott i Malmö hela mitt liv (21 år). Har alltid varit idrottsintresserad, när jag var riktig liten spelade jag fotboll, men efter att ha sett ett antal fighting-filmer med Jean-Claude Van Damme började jag träna karate. I åtta år höll jag på med kampsport, dock fullföljde jag inte till svartbälte. Efter grundskolan började jag läsa det samhällsvetenskapliga programmet med inriktning ekonomi på Procivitas privata gymnasium. Ungefär samtidigt som gymnasiet började, slutade jag träna karate och började istället handboll i HK Malmö.

Parallellt med idrotten har jag hela tiden pysslat med datorer, i högstadiet började jag använda Linux. På fritiden gick mycket tid åt att organisera Direct-connect hubbar, ett mer centraliserat fildelningsprotokoll på internet. Sommaren 2005 implementerades Infosoc-direktivet i Sverige, vilket gjorde det förbjudet att kopiera olagligt material för privat bruk. Detta var första gången jag reflekterade över upphovsrätten.

I skolan tyckte jag samhällskunskap var mest intressant så det var naturligt att börja läsa Politices kandidatprogrammet vid Lunds Universitet efter gymnasiet, med huvudämne nationalekonomi. För närvarande är jag på min fjärde termin och läser på B-nivå.

Piratpartiet
Under hösten 2005 började det klia i mina fingrar, jag ville engagera mig i något politiskt parti men hittade inget där mina värderingar var överens med det utbud som fanns till hands. På kvällen 1 januari 2006 fick jag en länk av min kompis Wille till www.piratpartiet.se. Direkt tyckte jag att det var en klockren idé, även om texten om att Bodström borde bli korvförsäljare utan för riksdagen var lite oseriös. När jag vill något blir jag snabbt lite rastlös om jag inte kommer igång direkt. Likaså med Piratpartiet, samma natt ville jag börja köra igång och skrev ett mail till info@piratpartiet.se.

Sedan dess har det varit fullt ös. Tidigt på Piratpartiets forum försökte jag organisera pirater i Malmö. Med hjälp av Joakim Holgersson började en tapper skara i Malmö samla ihop signaturer för att Piratpartiet skulle kunna skydda sitt namn i riksdagsvalet 2006. Jag var med på den lokala riksdagslistan. Riksdagsvalskampanjen bestod till största delen av att sätta upp affischer runt om i staden. Den stora utmaningen var att få ut valsedlar till alla vallokaler. Med cykel distribuerade jag lådor med valsedlar under förtidsröstningen, stolt var jag när Piratpartiet hade full teckning på vallokalerna i Malmö.

Efter valet 2006 gick luften lite ur mig. Piratpartiet fick 0,63% i valet, jag hade hoppats på lite fler röster. Tre-stegs-raketen lanserades för hur vi skulle ta oss in i Europaparlamentet. Piratpartiets ungdomsförbund Ung Pirat bildades och jag blev invald i förbundsstyrelsen, har suttit i förbundsstyrelsen sedan dess. År 2007 skulle bli året då Piratpartiet i Skåne skulle organiseras, diverse styrelse tillsattes åt höger och vänster, det hela slutade i kaos med flera avhopp av aktiva. Efter hösten 2007 har jag blivit allergisk mot onödig formalia, att bilda styrelser för formaliteten skull är dåligt. Till slut löste sig dock knutarna. Jag nominarade Anders Hedberg till distriktsledare för södradistriktet, han blev vald, och har han innehaft posten sedan dess. Med Anders vid rodret började jag släppa organisations biten och har istället lagt ner mer fokus på aktivism.

Våren och sommaren 2008 var jag, precis som många andra, djupt engagerade i FRA-debaclet. I Malmö hjälpte jag till att anordna ett flertal FRA-demonstrationer. Till hösten började IPRED-propositionen smyga sig fram, med inspiration av StoppaFRA-lagen.nu började jag veva igång StoppaIPRED.nu för att försöka få igång debatten.

IPRED röstades tyvärr igenom, The Pirate Bay blev dömda till fängelse. Piratpartiets frågor stod högt på agendan, valet till Europaparlamentet kunde knappast komma mer lägligt. Jag stod som nummer åtta på Piratpartiets EU-lista och fick 3089 stycken personkryss.

Vad är viktigt för mig?
Jag tycker att det är väldigt viktigt att det finns möjlighet till friktion i samhället. Att det finns svängrum för politiska åsikter, även om de inte anses vara politiskt korrekta idag. För att kunna ha ett samhälle med högt i tak är det viktigt att samhället inte eftersträvar en utopi med full kontroll. Om världen ska kunna bejaka teknisk- och kulturellutveckling bör vi respektera medborgarna mer. Jag vill bygga om svensk politik så att den sociala ingenjörskonsten hålls på ett minimum.

Min roll i Piratpartiets riksdagsgruppen
Jag kommer aldrig vara den personen som läser mest lagförslag eller skriver flest interpellationer. Många menar att jag kan vara ganska energiskt och drivande som person. När jag väl har bestämt mig för något lägger jag ner mycket energi på att få igenom det jag vill. Jag är dålig på att acceptera ett nej. Ett nej är inte alltid ett nej i mitt tyckte. Min roll i Piratpartiets riksdagsgrupp kommer vara att fungera som ett energiknippe för att få saker och ting gjort.