Tal under kvällens demonstration

Har ikväll talat på Piratpartiet Stockholms demonstration för integritet på Sergels torg. Nedan kan du läsa vad jag sa.

======================================================
Hej,

mitt namn är Gustav Nipe och jag är förbundsordförande i Ung Pirat.

Det näst bäst med att stå här på Sergles torg idag är att vi står här tillsammans, att vi är många som känner oro inför framtiden. Vi är inte ensamma.

På andra sidan atlanten, i Chicago, sitter Jeremy Hammond, 27 år, som kallas ”elektronikens Robin Hood”, sen 12 månader sitter han i fängelse utan rättegång; han riskerar livstid, säger man. Misstankarna mot honom är att han har läckt hemlig information till allmänheten. I en annan cell i USA sitter Bradley Manning, 25 år, mannen som anses ha läckt den fasansfulla videon av de amerikanska helikoptermorden i Bagdad och annat hemligt material till Wikileaks. Han har nu varit fängslad i över tre år utan att ha blivit dömd än. Konservativa krafter yrkar på att han ska dömas till döden. Han kommer antagligen aldrig mer få se dagens solljus.

Nyligen läckte Edward Snowden uppgifterna att NSA och FBI har tillgång, via programmet PRISM, till de stora nätjättarnas databaser. Allt vi sökt och skrivit är loggat. Snowden är nu rädd för sitt liv och gömmer sig nu i Asien. Hans påstådda brott är att han har informerat allmänheten om att staten i hemlighet spionerar på dig.

De här aktivisterna leder en avant garde-strid, som handlar om vår framtid, om nätets möjligheter att tjäna allmänheten och demokratin i stället för att bli ännu ett verktyg i maktens och de konservativas tjänst. De slåss – för vår skull – om makten över nätet. Ingen av dem, inte en enda, sysslar med våld. Det handlar om civil, elektronisk olydnad. Makten däremot verkar ta till vilka medel som helst för att stoppa dem.

Det är sådana som Hammond, Manning, vännerna från Thepirateby och nu också Snowden som vi hedrar varje dag i vårt politiska arbete. Deras kamp ska inte vara förgäves. Vi ska minnas deras gärningar och hedra dem.

För vi, likt dem, är rebellerna av vår tid. Vi är de runda skruvarna bland de fyrkantiga hålen. Vi behöver en kursändring för samhället. I stället för misstänksamhet behöver vi omtänksamhet.

Det bästa med att stå här på Sergels torg är att vi faktiskt kan göra någonting åt övervakningshetsen.

Det är Europaval alldeles runt hörnet. Valurnorna öppnar faktiskt om mindre än 11 månader. Tiden går snabbt.

Den 12 oktober kommer vi att arrangera ett EU-konvent här i Stockholm. Det är en lördag. Alla EU-kandidater kommer att få presentera sig och vi kommer att lägga de sista pusselbitarna till strategin inför Valkampanjen.

Folk kanske undrar, är inte en röst på Piratpartiet en bortkastad röst? Mitt svar är, varje röst som inte är på Piratpartiet i EU-valet är en bortkastad röst.

Jag vill att du ska prata med vänner, kollegor, kurskamrater, svärföräldrar. Det är bara tillsammans som vi kan åstadkomma den här ändringen – för vi har inte övervakningskomplexets reklam- och lobbybudget. Men det vi har, det slår övervakningshetsarna på fingrarna, och det är våra valsedlar och allmänna val. Därför måste vi prata om Piratpartiet med våra vänner. Därför måste vi alla få våra vänners vänner att gå och rösta. Därför måste vi alla använda EU-valet till att skicka en väldigt kraftig signal till övervakningshetsarna:

Skärp er, eller också åker ni ut ur parlamenten!

Wikileaks organisation mot internetcensur

Har läst Daniel Domscheit-Bergs bok Wikileaks – Historien bakom sajten som förändrade en hel värld. Titeln på boken är lagom ambitiös. Daniel utgjorde tillsammans med Julian Assange ledarduon i Wikileaks, tills Daniel och den resterande kärntruppen fick nog av Julian och hoppad av.

Boken är läsvärd som nutidshistoria, man får följa deras uppgång och fall.

Daniel skriver i ett kapital om när de var på Hacking at random festivalen 2009 i Holland och skulle utropa en ny internationell rörelse mot internetcensur. Dom hade arrangerat en paneldebatt sent en kväll, inte så mycket folk närvarande. Många deltagare i tältet var dock taggade på idéen. Det stod en mikrofon i mitten av rummet och folk fick gå fram och säga vad dom tyckte.

En del människor lät uppgivna, och sa att det inte var lönt att kämpa emot.

Själv satt jag som åhörare i tältet och blev mer och mer rastlöst. Det dom pratade om lät i mina öron som att dom skulle uppfylla hjulet på nytt. Halva gruppen tyckte inte att det var lönt att organisera sig, och andra halvan ville skapa en ny politisk rörelse. Själv tyckte jag att båda hade fel.

Tillslut stegade jag fram och tog mikrofonen. Till negativisterna sa jag att det visst går att organisera sig, jag pekade på framgången Piratpartiet hade haft i EU-valet. Till dom andra försökte jag förklara att det redan fanns bra infrastruktur att bygga politiskt. ”Anslut er till det tyska Piratpartiet”, sa jag.

De tog inte mina åsikter på allvar.

Hur gick det då? Jag citar ur boken om vad som hände efter den kvällen i tältet:

Vi startade en e-post-lista som var tänkt att bli det första spadtaget i en global rörelse. Och sedan blev det inte mer.

Disclaimer: Om man misslyckas för att man ta för många initiativ är det förlåtligt, men om man misslyckas för att man inte tog initiativ är det inte förlåtligt.

Datalagringsdirektivet ett hot mot Wikileaks

Idag finns det inget krav på att operatörer måste spara uppgifter om sina kunder.

Anders Ahlkvist, biträdande chef för IT-brottssektionen på rikskriminalpolisen i Stockholm, menar att även om polisen skulle genomföra husrannsakan mot PRQ och ta Wikileaks-maskinerna, så skulle man idag antagligen inte finna spår. Spår som kan leda till vem det är som läcker information.

Detta är ett väldigt konkret problem som datalagringsdirektivet skulle kunna medföra. Implementerar Sverige direktivet kan vi tappa försprånget vi har. Runt om i världen ser man upp till Sverige. Det vore väldigt onödigt att sabba nu.

Vet inte vilken process som skulle behöva genomföras från statens sida, om de vill stänga ned Wikileaks. Poänglöst vore det nog, filerna är redan kopierade. Däremot kanske man kan eftersöka källorna, och det i sin tur är ett minst lika stort hot.

Myndigheterna börjar skruva åt Wikileaks

Trycket börjar skruvas upp mot Wikileaks. SDS trummar ut ”Svensk lag skyddar inte Wikileaks”, Bildt säger dock att inga diplomatiska kontakter har tagits. Ska myndigheterna våga hugga snart? Hur dom än väljer att göra kommer det att bli tafatt. Filerna kopieras till en annan maskin.

Kanske läge för Håkan Roswall att göra entré med Jim Keyzer igen. Detta radarpar har tidigare gått främst i ledet för att begränsa informationsflödet.

Följer utvecklingen med spänning.

Bråka inte med Wikileaks

I en artikel hos DN pratas det om möjligheter att stänga ned de svenska maskinerna som driver Wikileaks. Tycker att dom fattas en viktig aspekt. Även om det går tekniskt att stänga ned en specifik maskin som driver apache-servern (webbservern), så är går det inte att stänga ned Wikileaks. I samma stund som en maskin går ned kommer två nya att dyka upp.

Det allmänna rättsmedvetandet är med Wikileaks. Paralleller kan dras till fildelning. Folk tycker att det är rätt, och då kommer man fortsätta med det fast att lagstiftningen är efterbliven.

Extra kul är det att Mikael Viborg är ansvarig hos PRQ. Lite mer hårdhudad kämpe får man leta efter. När polisen gjorde husrannsakan hemma hos honom 2006, och polisen försökte hålla fast honom, så lyckades han ta sig loss och dra ut strömsladden till datorn. På det viset kom de inte åt hans krypterade hårddisk.

Wikileaks: Collateral murder

Wikileaks har tidigare flaggat för att dom skulle släppa en viktig läcka idag. Läckan har nu släppt och är en film från en amerikansk Apache-helikopter, när den skjuter ner massa människor i Irak-kriget, inklusive två stycken anställda från nyhetsbyrån Reuters. På collateralmurder.com har Wikileaks mer bakgrundsinformation.

Jag slås lite av kylan som soldaterna i helikoptern besitter. Först skjuts en grupp människor ner, sen kommer det en van för att plocka upp de skadade. Dock ber soldaterna sina överordnade om att få skjuta människorna som kommer för att plocka upp de skadade. Efter att ha fått be om tillstånd flera gånger får tillslut skytten tillåtelse att skjuta ner även dem. Jag tycker att vår utrikesminister Carl Bildt ska fördömma attacken och stötta Island i att anta Icelandic modern media initiative. Immi är ett knippe lagförslag som skulle stärka skyddet för journalister.

Kalle Vedin skriver också om det. Här är videon som torrent-fil.