Idag har jag följt SMS-duellen mellan Henrik Alexandersson (pp) och Erik Almqvist (sd). För att undvika att bloggen blir beskylld för oschysst citering rekommenderas att man läser debatten i sin helhet.
I diskussionen om att samhället ständigt förändras skriver Erik:
Visst har Sverige alltid förändrats och tragiskt vore det väl annars. Själv är jag väldigt förtjust i kåldolmar, liksom mkt asiatisk mat. Men det viktiga för mig är att svenskarna även fortsättningsvis ska kunna välja vilka intryck, idéer, maträtter osv som vi för in i Sverige. Det har vi historiskt sett kunnat, men massinvandringen gör att vi påtvingas nya företeelser som svenskarna knappast frivilligt hade valt. Detta vill vi råda bot på.
Bloggen är nyfiken på vilka svenskar det är som ska stå vid tullgränser och välja vilka intryck, idéer och maträtter som ska föras in i Sverige? Det andas en hel del protektionism och censur. Varje gång den smygande socialingenjörskonsten kommer fram bör man vara försiktig. Vissa människor ska förbjuda andra människor att ta in idéer(!) i ett land. Vi pratar om något som har lägre verkshöjd än intellektuell egendom; intryck, idéer och maträtter. Inse vilken massiv övervakningsapparat man behöver bygga upp för att kunna begränsa folk för att föra med sig idéer in till ett land. Hur man praktiskt ska kunna genomföra det vågar inte bloggen spekulera i.
”Du har fel tankar. Tyvärr, nya direktiv från regeringen tillåter endast folk med tankar av typen X att komma innanför landets gränser.” I Almqvists version av samhället kommer det geografiska området att förpassas till att fastna i gamla tankebanor när vissa människor ska bestämma över andra vilka idéer man ska få ta med sig in i landet.
Om man nu säger sig värna om Sverige (som facebook-grupp?) gör man människorna, som lever inom det givna geografiska området, en väldigt stor utvecklingsnackdel när idéer inte kan strömma fritt ut och in i landet.
I tillväxtteorier, som Romer-modellen, står teknikutvecklingen i centrum för att man ska nå ekonomisktillväxt. Ska man sen kunna använda världsteknologin, och nå tillväxttakten som de rika länderna har, behöver man kunna lära sig använda teknologin. Väldigt många fattiga länder har problem med att lära sig använda världsteknologin. Ska nu tulltjänstemän stå och välja vilka idéer som ska föras in i landet medför det stor potential till missbruk och farligt proffstyckeri.
Ett kunskapssamhälle bör sträva efter att ta in så mycket idéer som möjligt. Kunskapssamhället är inte oroligt för förändring. Ett sådant samhälle banar iväg för bättre ekonomisktillväxt (iaf enligt tillväxtteorin :)).
Gustav Nipe 