Ericsson har skapat ett partnerskap med bolaget Guardtime och utvecklat en produkt som kan användas för att hindra en ny Snowden-läcka.
Guardtime har en produkt som heter Keyless Signature Infrastructure, KSI, som märker datainformation med en signatur. Tanken är att en ska kunna spåra vem som hanterar informationen och hur den används.
Bolag får utveckla vilken teknologi de vill. Problemet är om stater och myndigheter köper in produkter i syfte att kunna hindra framtida visselblåsare. Dessutom gör tekniken det svårare att få ett verkningsfullt källskydd hos journalister. Om det inte går att läcka information till journalister utan att riskera att bli upptäckt blir det färre som vågar. Källskyddet utgör en viktig funktion i att upprätthålla medias möjlighet till maktbalans mot staten.
Jag har fått frågan om denna tekniken kan hjälpa till att spåra och lagföra olagligt näthat. Den tekniken kan säkert användas för det. Dock är det inte tekniken som är utredningsproblemet vid näthatsbrott, det handlar om resursprioriteringar hos Polisen. I de flesta fall läggs utredningarna ned om näthat fast att offret vet vem som är gärningsmannen. It-kompetens finns hos myndigheten. De väljer att prioritera annat. Exempelvis jobbar det fem åklagare på heltid med att jaga kulturdelare. Till sin hjälp av de en stor grupp utredare hos Polisen.
Näthat är ett riktigt samhällsproblem som borde prioriteras upp. Kulturdelning är bra för samhället.
Gustav Nipe 