Göteborgare stäms på 1,5 miljoner kroner för fildelning av en skiva

Advokatbyrån Bratt & Feinsilber kräver på uppdrag av Sony Music Entertainment en göteborgare på 1,5 miljoner kroner.

Vad är det då göteborgaren har gjort för något? Enligt åklagaren har han fildelat Beyonces skiva 4, skivan innehåller 12 stycken låtar. Det enorma skadeståndsanspråket måste vara tagit helt ur luften.

Enligt deras sätt att räkna så är en låt värd 125 000 kronor. Är detta verkligen rimliga proportioner? Att bli tvungen att betala ett så högt skadestånd för ynka 12 stycken låtar är inte bara barockt – utan otäckt också.

Upphovsrättsmaffian verkar vara på krigsstigen. De hotar ett politiska parti och stämmer privatpersoner på fantasibelopp. All form av anständighet verkar vara bortblåst.

Hela skadeståndsanspråket kan du hitta på Brottskod 5101.

5 thoughts on “Göteborgare stäms på 1,5 miljoner kroner för fildelning av en skiva

  1. Tor M skriver:

    ”Hela skadeståndsanspråket kan du hitta på Brottskod 5101”

    Jag hittar inget skadeståndsanspråk där (det finns en PDF, men den innehåller inga skadeståndsanspråk såvitt jag kan se). Länk?

  2. Gustav skriver:

    Hej Tor,

    vi plockade bort den eftersom att vi inte kunde censurera den åtalades namn. Du kan själv begära ut den eller be mig maila den till dig!🙂

    Målnumret hittar du i stämningsbilagan på http://5101.se

  3. Jacob Hallén skriver:

    I svensk skadeståndsrätt har man traditionellt bara givit skadestånd för den skada som den svarande själv har åsamkat. I det här fallet bör det handla om antalet exemplar som har delats ut. Vi uppskattar saluvärdet av skivan till 200 kr och SOny’s andel av det är 100 kr. Typiskt distribuerar man 2 exemplar i en torrent-delning. Det innebär att skadeståndet rimligen bör vara 200 kr.

    Sverige har inte straffskadestånd och därför är ett skadeståndskrav på 1,5 miljoner fullkomligt orimligt.

  4. Gustav skriver:

    Tycker att denna bilden är väldigt talande. http://ungpirat.se/wp-content/blogs.dir/1/files/2013/03/crazy.png

  5. Tor M skriver:

    @Jacob Hallén
    Det verkar ha etablerats en praxis enligt vilken den skäliga ersättning som lagen kräver ska betalas (oavsett faktisk skada) kan beräknas som en tänkt licensavgift för utnyttjandet. En licensavgift för att göra ett verk likt detta tillgängligt (ej exemplarframställning) för allmänheten är rimligtvis högre än 200 kr.

    Visst kan man tycka att det är orimligt. Men det är nog i sådana fall inte rättstillämpningen utan lagarna och texten i förarbetena man ska klaga på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s