UNT har idag en lång artikel om statens fildelningsjakt.
Åklagaren drar paralleller mellan fildelning och barnaga. Han syftar på att lagstiftningen inte alltid ligger i linje med den allmänna rättsuppfattningen. När barnaga förbjöds var det fortfarande många föräldrar som tyckte att det var vettigt.
– Det är inte alltid lagstiftningen går hand i hand med det allmänna rättsmedvetandet. Ibland går lagstiftningen före och förändrar människors uppfattning. När barnaga förbjöds hördes ett ramaskri, i dag propagerar ingen för barnaga, framhåller Henrik Rasmusson.
Själv anser jag att det otäckt att det görs jämförelser mellan fildelning med misshandel, debatten börjar spåra ut.
Fildelning är bra för samhället och för individerna. De enda som skadas av fildelning är skivbolagens oligopol.
Lukas ställer sig rakryggad upp och berättar att han fildelar, starkt! Fler borde ta efter.
Gustav Nipe 
Vackert gjort av Lukas – han går före med gott exempel.
Historiskt har många gjort som Lukas och trotsat orättfärdiga lagar, för att rädda olika friheter som religionsfrihet, politisk och nationell frihet mm. Många har fått betala med sina liv. Nu är det det dags för oss som vill behålla de friheter internet och digital teknik möjliggör och som etablerade makter och intressen vill förstöra.
Detta är bara början på upptrappningen.
Snacka om att hoppa i galen tunna när han tar upp barnaga och fildelning, även om han faktiskt till viss del är rätt på det. Att jaga fildelare kan definitivt jämföras med barnaga. I bägge fallen handlar det om en auktoritet som vill tvinga sin vilja på andra. Jag kommer då aldrig att vika ner mig för den auktoriteten
Men… När staten beslutar att förbjuda fildelning för att ”ändra folkets attityd” så har ju staten återinfört barnagan. Ekonomisk sådan men ändå.
Att ingen skulle propagera för barnaga idag är inte heller sant, det är fullt lagligt i ganska många västdemokratier. Historiskt sett så har barnaga varit tillåtet medan förolämpningar som idag inte möts av några rättsliga åtgärder alls förr ledde till fällande domar. Så kan man hålla på hur länge som helst, Henrik Rasmusson kommer inte med några sakargument utan passar bara på att ta upp ett förbud som idag uppfattas som moraliskt riktigt.
Håller med, mycket konstigt att dra sådana paralleller.
Rasmusson kan ta upp frågan om barnaga med till exempel diverse religiösa samfund (livets ord t.ex.) och höra vad de har att säga om saken.
Jag tycker personligen inte om barn. Jag är glad att slippa dem. Men aldrig att jag sjunker så lågt att jag utnyttjar dem för min karriärs skull, vilket Rasmusson gör i och med det där uttalandet.
Om han hade en själ borde han skämmas.