Occupy wall street

Occupy wall street protesterna fortsätter och samlar mer och mer styrka.

På lördag är det samling på Sergels torg i Stockholm, till stöd av för Occupy Wall street.

Det är intressant att protesterna inte har avtagit, utan bara ökat. Tittar man på deras deklaration om vad de vill hittar man sammanfattningsvis systemkritik.

De har mottagit utköp från skattebetalarna med straffrihet, och fortsätter att ge sina styrelseledamöter orimliga bonusar.

De har vidmakthållit ojämlikhet och diskrimineringen på arbetsplatsen, baserad på ålder, hudfärg, kön, könsidentitet och sexuell orientering.

De har förgiftat livsmedelstillförsel genom vårdslöshet, och underminerat jordbrukssystemet genom monopolisering.

De har profiterat på tortyr, inlåsning och grym behandling av djur, och döljer aktivt denna praxis.

De har ständigt försökt förhindra anställda rättigheten att förhandla för bättre lön och säkrare arbetsförhållanden.

De har hållit studenter gisslan med tiotusentals dollar i skulder för utbildning, vilket i sig självt är en mänsklig rättighet.

Någon har kallat detta för en open source protest. Open source handlar för mig om att deltaga och bygga, man skapar något. Denna protest handlar om att man vill påpeka att makten har flyttat ifrån korridorerna i parlamenten till finansbolagens styrelserum.

Skulle gärna vilja se att man föreslår lösningar på problemen? Det finns inte en enda hellösning, utan det handlar små buggfixar överallt.

En sak jag har funderat över är hur man kommer tillrätta med det inneboende problemet att företag blir To Big To Fail. Dessa företag tar samhället som gisslan. Kursar dom kursar vi. Vi har satt oss själva på pottkanten. Här måste det vara politikens uppgift att sätta upp spelplanen för att undvika To Big To Fail-situationer.

Kan rekommendera att se filmen Inside Job.

Läs även andra bloggares åsikter om
, .

Uppdatering: Motkraft har en lista över alla Occupy-händelser i Sverige den 15 oktober.

Märkt , ,

7 tankar om “Occupy wall street

  1. Att ”föreslå lösningar” behöver inte vara att bygga. Det är att fastna i det gamla (kaffekokar)sättet. Demonstrera inte bara, skriv motioner, skriv debattartiklar, interpellationer, lägg yrkanden till budgeten.

    Det är det här systemet som fått oss dit vi är. Vi kanske måste leta efter lösningar utanför lådan. En av dem är att underminera systemet och låta andra system växa fram i sprickorna. Det här är större än att ”påverka politikerna”. Det handlar om att bli politisk själv.

    • Gustav skriver:

      Occupy wall street (ows) skulle kunna ses som ett utvecklings verktyg som möjliggör för hackare/byggare att skapa på. OWS bereder rum för andra att skapa, ur den synvinkeln är det ett open source projekt.

      Demonstrationen i sig själv är mycket ett 68-tänk. Det är viktigt att strömmen är på så att man kan modifiera systemet.

  2. Språkpolis skriver:

    Det heter ”till stöd för”, inte ”till stöd av” 😀

  3. Dennis Nilsson skriver:

    Svaret är enkelt.

    Det är våra folkvaldas ansvar att tillse att grunderna för marknadsekonomi upprätthålles, att konkurrens fungerar.

    Gör man inte det så slutar det in en form av planekonomi i klass med det forna Sovjetunionen. Det är på den vägen vi slagit in för närvarande.

    Den blåa regeringen idag säger sig vara för marknadsekonomi, och för fri konkurrens. Men när det kommer till verkligheten så gör de nada för att upprätthålla den.

    Makten och härligheten berusar och korrumperar ALLTID omdömet, även hos den mest gode, oavsett man är röd, blå eller däremellan. 🙂

    Därför borde vi reformera arbetet i riksdagen. Ex-vis att ingen skall kunna inneha en riksdagsledamotspost mer än två valperioder. Inga extravaganta ersättningar/förmåner skall utgå efter att man har lämnat posten. Förhoppnigviss så hinner inte omdömet bli berusat och korrumperat under denna korta tid.

    Samtidigt får vi mer självständiga, modiga och demokratiska riksdagsledamöter som inte behöver riskera sin politiska karriär i riksdagen, eftersom den aldrig varar längre än två valperioder.

    Med detta får fler medborgare möjligheten att under några år av sitt liv verka som riksdagsledamöter. Det kommer att förankra demokratin ändå in i folksjälen, eftersom fler medborgare än någonsin kommer efter ett tag ha varit riksdagsledamöter. Flertalet medborgare kommer att ha någon i sin bekantskapskrets, som tidgare varit riksdagsledamot.

    Någon som har några ideér kring detta!?

    • Jerker Montelius skriver:

      ”ingen skall kunna inneha en riksdagsledamotspost mer än två valperioder.”
      YES! +1

      ”Inga extravaganta ersättningar/förmåner skall utgå efter att man har lämnat posten”
      Varför inte indexreglera ersättningar mot en tänkt medelsvenson. Om medelsvensons inkomst går upp, ja då har inte jag någon invändning mot att öka riksdagsmännens löner. Går den ner, så skall de svida i deras plånböcker också. Pensionen för en riksdagsman bör naturligtvis regleras mot medelsvensons pension. Det skulle nog få vissa ledamöter att tänka till en extra gång om vissa förslag.

    • Gustav skriver:

      Dennis: Vi skulle kunna ha färra riksdagsledamöter per capita. Idag har Sverige flest antal riksdagsledamöter per capita. Fråga mig inte vad alla dessa 349 stycken gör idag? Många sitter nog bara av tiden och är snällt röstboskap till partiledningen.

Lämna ett svar till Gustav Avbryt svar