Dags för kunskapslinjen?

Har gått och funderat på hur det ska gå när vi i Piratpartiet ska formulera informationspolitik på alla områden. Inom utbildningsområdet tror jag att vi har något att tillföra. Kunskapslinjen i skolan har börjat urholkas för att ersättas med betyghetsande.

En konkret grej jag kommer att argumentera för är att alla gymnasieutbildningar ska ge grundläggande högskolekompetens. Betyghetsandet som idag drivs av regeringen medför att en stor del av människor kommer få stora problem den dagen de vill fortbilda sig på högskolan.

Tiden då man skaffade ett jobb i 20-års åldern och höll det hela livet är förbi. Idag bytar folk bransch och yrke. Kompetenskrav ändras ständigt och för att minska samhällets friktionskostnader av ett sådant byte blir det mycket enklare om man har grundläggande högskolekompetens.

Ska man behöva gå en stor omväg via komux kommer man att minska antalet människor som kommer till högskolan. Vi vill ha fler människor i högskolan.

Många som argumenterar för yrkesutbildningar som ej ger grundläggande högskolekompetens hävdar att det är dumt att tvinga folk att läsa massa extra kurser. Dock går det inte att tala om tvång eftersom att gymnasiet är frivilligt per definition.

Annonser
Taggad , ,

11 thoughts on “Dags för kunskapslinjen?

  1. Jerker Montelius skriver:

    Jaa! Kunskapslinjen vilket underbart ord.
    Har du något att jag snor det till Piratpartiets skolpolitiska program?

    Det övriga är jag inte säker på att jag håller med om.
    Betyg är det minst sämsta för bedömning av kunskap inom grupper. Det finns det tydligen pedagogisk forskning som visar.

    Man kan tycka att det är att lämna personer efter att inte erbjuda grundläggande högskolekompetens men faktum är att det finns människor som varken vill eller kan ta till sig den teoretiska kunskap som behövs för att kvalificera sig för högre studier. Om du inte erbjuder någon utbildnig för dessa kommer de att bli sittande med bara grundskola och jag anser inte att det alternativet är bättre.

    • Gustav skriver:

      Du är varmt välkommen att kopiera ordet kunskapslinjen. Gör vad du vill med det 🙂

      Min tanke med detta inlägg var att slänga ut ett ben och se hur folk reagerar. Jag tror att folk kan ta till sig teoretiska kunskaper nästan ”hur svårt det än är”. Det är en fråga om tid.

      När folkskolereformen kom ställde sig många skeptiska och förstod inte varför dränger som skulle jobba på gården hela livet skulle behöva lära sig att läsa.

      • Jerker Montelius skriver:

        Jag är inte säker på att du kan jämföra folkskola och högskola. Även om de verkar inom samma fält(utbildning) så är strategin olika. Den ena är där för att ge baskunskap till så många som möjligt. Den andra är där för att ta fram/förmedla spetskompetens.

  2. Många är väldigt skoltrötta. Att tvinga dem läsa alla ämnen som kräver högskolekompetens är tveksamt om de klarar av. Dessutom kräver en hel del utbildningar särskild behörighet för att söka dem – och alla gymnasieutbildningar kan inte ge alla särskilda behörighet som krävs. KomVux är alternativet för att få denna kompetens.

    • Gustav skriver:

      Komvux tycker jag är bra och det ser jag gärna att det förstärks. Det är väldigt många som har klarat av kurserna som ger grundläggande högskolekompetens fram tills nu, varför sänka kunskapsnivån bland eleverna?

  3. floodis skriver:

    Håller med ovanstående kommentarer. Alla vill inte läsa, och behöver inte, läsa på högskola. Att tvinga de som är skoltrötta, har svårt för teoretiska ämnen eller som helt enkelt inte vill ha en högskolekompetens känns som en farlig väg att gå. Risken finns att folk skiter i gymnasiet helt och hållet eller hoppar av.

    Ditt förslag utgår även ifrån att alla människor vill, kan eller har förutsättningarna att skaffa sig högskolekompetensen redan i gymnasiet och det stämmer bara inte. Många människor brukar senare i livet (ibland långt senare i livet) känna att vill och/eller kan plugga på högskolan, fast de inte gjorde det under gymnasiet. Det är inte rätt att dra undan mattan för de människor som av någon anledning inte kunde eller ville skaffa sig högskolekompetens i gymnasiet. Har personligen en del vänner som är i denna situation då de i gymnasiet inte kunde eller ville skaffa högskolekompetens. När de bara några år senare kom till insikten att de vill plugga på högskola så fick de ett helvete på grund av alliansens hatpolitik mot komvux.

    Min åsikt: Rör inte komvux! Tvärtom, stärk det. Att ställa kravet på så unga människor att de banne politikerna ska ha högskolekompetens är att skjuta sig i foten. Gör det lättare för folk att läsa på komvux. Det är bra att det finns där när människor kommer till insikten eller livssituationen som gör att de vill läsa på högskola.

    • Gustav skriver:

      Som jag skrev ovan, Komvux är bra och borde stärkas. Däremot tror jag att det är en onödig samhällskostnad att ej ge ut grundläggande högskolekompetens till eleverna. Det är allmänt kunskapshöjande. Sverige bör inte satsa på att konkurrera med låga löner.

  4. Hannes skriver:

    Gustav:

    Vad som inte behövs är en one-fit-size modell, som är anpassad efter hur politikerna vill att befolkningen ska utbildas. Skolmiljön måste tillåtas vara dynamisk och levande, sådant att konkurrens mellan idéer och tillvägagångssätt uppkommer även inom utbildningsväsendet.

    Att centralt planera hur och inom vad befolkningen ska få utbildning i kommer alltid leda till att utbildningen inte är i överensstämmelse med de kunskaper som efterfrågas.

    Slopa skolplanen och slopa skolplikten. Låt istället utbildningsinstitutionerna själva bestämma hur de ska på bästa sätt kunna erbjuda de tjänster människor efterfrågar. Slopa skolplikten och inför läroplikt. Det är inte viktigt var utbildningen sker, utan att utbildning äger rum.

    Om Sverige ska kunna ”hänga med” (om man nu ska använda sådan terminologi) med omvärlden måste man släppa på tyglarna och bli mer dynamiska – mindre byråkrati och fler val – inte tvärtom.

    Och vad gäller gymnasieskolans frivillighet – den är visserligen frivillig, men de andra alternativen är kraftigt begränsade. Man kan välja vad man vill, men intressant nog finns det i princip bara ett val…

  5. Amelia Andersdotter skriver:

    Det största problemet med skolpolitiken torde vara att vi ser skolan som ett sätt att utbilda nya kuggar till ekonomin. Det går igen i vad du skriver också (”Tiden då man skaffade ett jobb i 20-års åldern och höll det hela livet är förbi. Idag bytar folk bransch och yrke. Kompetenskrav ändras ständigt och för att minska samhällets friktionskostnader av…”). Utbildningen är alltså, varken i din eller den sittande regeringens (eller ens föregående regerings), inte ett sätt att fostra demokratiskt deltagande medborgare som har kunskapmässiga förutsättningar att anvarsfullt bidra till samhällsutvecklingen, utan ett sätt att göra så att människor på ett enkelt sätt kan anpassa till marknaden när marknaden tycker det är bra att de gör det.

    Om man har det som grundtanke finns det givetvis inga särskilda problem med att ha yrkesinriktningar på gymnasiet snarare än högskoleförberedande. Marknden behöver ju snickare och sånt också.

    Kan vara bättre att rikta det skolpolitiska programmet på att göra det enklare för människor över 25 års ålder att läsa på högskola (det har blivit svårare nu, oavsett de har formell kompetens eller inte) och återinföra möjligheterna att läsa upp betyg även efter gymnasiet (vilket för närvarande är borttaget).

    • Jerker Montelius skriver:

      Problemet är att vi behöver både och. Vi behöver en del utbildning som utbildar ”kuggar i maskineriet”. Det låter värre än det är men för ett fungerande samhälle så behöver vi folk som håller det på fötter. Bönder, snickare, lärare, läkare och ingenjörer … Har vi inte en grundläggande försörjning så kommer folk förr eller senare att börja dö. Sedan behöver vi naturligtvis de som läser av rent intresse för kunskapen som sådan

  6. Om jag inte minns fel, så finns det två nivåer av behörighet till högskolan idag. Problemet är att man även ger enskilda utbildningar dispens för att ha specialbehörigheter. Bara inom civilingenjörsutbildningarna, så finns det en uppsjö med olika dispenser. För vissa utbildningar, t ex läkarlinjen, så är kraven så många att man det bara finns en uppsättning gymnasiekurser som uppfyller dessa kriterier (naturprogrammet med maximalt med matte, fysik, kemi och biologi). Frågan är om det är rimligt att begära att niondeklassare skall veta vad de skall läsa på universitetet, så att de kan välja rätt gymnasieinriktning redan i grundskolan?

    Två behörighetsnivåer utan ytterligare dispenser borde vara tillräckligt på högskolan. En allmän behörighet med krav på t ex svenska, engelska och grundläggande matte och sedan en högre behörighet inriktad på naturvetenskap motsvarande naturprogrammet, men där kurser motsvarande en termin kan väljas för specialinriktning, t ex data, språk eller liknande, utan att detta påverkar behörigheten.

    Den allmänna behörigheten skall helst vara på en sådan nivå att man även efter att ha gått på en praktisk gymnasielinje ska kunna läsa vidare på universitet/ högskola.

    En annan fråga som är viktig är att alla elever skall få möjlighet att utvecklas maximalt utifrån sina egna förutsättningar. Även om detta även rör överbegåvade barn, så är det främst barn med osynliga funktionsnedsättningar, ADHD, Asperger, dyslexi mm som jag tänker på. Det finns alldeles för små resurser för att dessa barn skall få den hjälp som de enligt lagen har rätt till. En stor del av lärarkåren saknar dessutom förståelse för hur studiemiljön behöver handikappanpassas för barn med dessa funktionshinder. Det är ingen lärare som skulle kräva att ett barn i rullstol skulle springa samma hinderbana som alla de andra barnen på gymnastiken, men när det gäller osynliga handikapp så tror man att man kan ha samma pedagogik, krav och examinationsmetoder som för alla andra barn, vilket är helt absurdt.

    Jag tycker även att vi skall slå ett slag för det livslånga lärandet. När högskoleutbildningarna stöps om, så att alla först får ta en bachelor (kandidat) examen och sedan får läsa ytterligare två år för att ta en master (magister) examen, så kommer vi få nya problem. En av tankarna är att man skall kunna läsa en bachelor examen först och sedan arbeta några år och sedan läsa till sin master examen. Problemet är att många under detta glapp kommer skaffa familj, dyra bostäder mm, vilket gör det näst intill omöjligt att återuppta studierna. Det är även svårt att som yrkesverksam att ta ledigt en halv termin för att förkovra sig, eftersom man då inte alls är berättigad till vare sig studiemedel eller studiebidrag. Ett sätt att lösa detta är att införa frivilliga kompetensfonder, där man kan avsätta en del av sin bruttolön och sedan kan man få ut dessa pengar som bidrag (utan skatt) den dag man vill sätta sig på skolbänken igen. Om man ångrar sig, skall pengarna kunna överföras til pensionsfonder alternativt betalas ut som uppskjuten lön (med beskattning).En sådan lösning skulle göra det lättare för arbetstagare att på egen hand planera och bekosta fördjupningsstudier eller omskolning till annat yrkesområde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s