Post- och telestyrelsen gör en sammanställning över hur datalagringsdirektivet används i andra länder. När jag läser i rapporten blir jag förvånad över hur många gånger trafikdatan begärs ut av operatörerna.
I genomsnitt är det uppemot 140 000 utlämnande per år och land. Polen ska dock vara det mest extrema landet, där begärs det ut uppgifter mer än 1 000 000 gånger per år.
Många av de europeiska länder är väldigt mycket större än Sverige, så kanske blir det något mindre i här. Det känns ändå som att begära ut trafikuppgifter blir standard vid brottsutredningar.
PTS berättar i samma rapport att Cecilia Malmström anser att datalagringsdirektivet är av stort värde för myndigheter ”inte bara för att misstänka utan även för att fria från misstanke (fetstil är min anteckning)”.
Lite baklänges känns det faktiskt när man betonar vikten av att fria personer från misstanke, då har man på något vis vänta på bevisbördan.
Gustav Nipe 
Fint. Omvänd bevisbörda verkar vara de facto standard i ny lagtext..
Nja, jag tror nog inte att Malmströms uttalande ska tolkas så. Det hon vill uttrycka var väl att om en person som ändå kommer att frias kan frias så tidigt som möjligt i en brottsutredningsprocess så är det till nytta både för individ och samhälle.
Jag tycker att det är ett giltigt argument om än mycket svagt för att motivera en så massiv inskränkning i integriteten och maktbalansen i samhället.
@Tor
Om ditt antagande stämmer så är vi tillbaka på det som dom bygger hela sitt resuemang på, det om att ha rent mjöl i påsen.
Och där har dom uppenbarligen inte lyckats för vem är det som bestämmer vad som är rent mjöl.
För jag kanske tror att allt det jag gjort är så att säga rent mjöl, men den som granskar uppgifterna gör en annan tolkning av informationen som dom har lagrat
Att du sedan försöker att försvara ditt handlande och Malmströms blir lite fel. För det verkar som om du vill ha kakan kvar samtidigt som du äter upp den.
I Polen är Internetoperatörerna tvugna även att skala av all kryptering, för förhyrda IP-förbindelser för företag, innan de sänder vidare informationen till det polska FRA.
De företag som bedriver affärsverksamhet i Polen har därför en mycket stor anledning att kryptera sina förbindelser, flera gånger om. Risken är annars stor att ens konkurrenter får reda på ens affärshemligheter.
Tor: Jag tycker att Malmström inte ska officiellt prata om metoder för att fria folk, utan endast fälla. Det blir en glidning mot att man ska behöva bevisa att man är oskyldig.
Dennis: Det visste jag inte att dom gjorde. Borde vara en intressant marknad för anonymiseringstjänster där. Har du någon länk du skulle kunna dela med dig av?