I fredags och idag har vi jobbat en hel del med RepRap:en och jag känner mig övertygad om att till nästa helg kommer vi kunna skriva ut något i plast. Förra månaden skrevs det ett blogginlägg om hur man kan koppla ihop flera RepRap-maskiner till samma dator. Datorn multi-taskar sedan två parallella uppgifter till maskinerna, vilket ger skaleffekter för producering av prylar. För att höja skaleffekterna funderar jag på hur man ska gå tillväga för att man ska kunna lägga ut uppgifter på RepRapparna via ett webb-interface. Webb-interfacet ska låta folk på distans skriva ut föremål som önskas. Riktig ”print-on-demand” hos Piratfabriken.

Att på central plats bygga flera RepRaps kanske går lite emot tanken om decentraliserad produktion, vilket skulle kunna minska de negativa effekterna av att transportera varor över jordklotet, men för de som inte orkar själv mecka med maskinen och ändå vill skriva ut prylar skulle webb-interfacet underlätta. Om någon har en aning om hur man skulle kunna koppla ihop något av programmen, som används för att skriva ut, till ett webb-interface så skriv en kommentar eller skicka ett mail.

Igår var Rick och Anna på besök i Lund. Här finns ett bambuser-klipp. Mitt batteri var nästan slut på telefonen så det blev inte mycket filmande. Mathias tog massa fina bilder från dagen. Kvällen avslutades med filosofiska diskussioner på Pub Vildanden. Kul att så många pirater följde med dit, dock hann man inte prata med alla. Efter några öl var det en pirat som förslog att vi borde byta ut ”vi bygger kunskapssamhället” till ”vi brygger kunskapssamhället”. Att tolka skillnaden mellan att bygga och brygga vågar jag mig dock inte på.

Erik Josefsson föreslog att Piratstudenterna borde anordna ett seminarierum på Juridicum med syfte att försöka bringa lite klarhet i vad man faktiskt kom överens om vid sista förhandlingen av telekompaketet. Inte alls en dum idé menar jag, det skulle vara vettigt om några med juridisk kompetens skulle kunna med säkerhet göra en tolkning av texten.

Moderata samlingspartiet har en Youtube-kanal där det de låter Pär Strömbäck och BWO-Martin framföra sina protektionistiska idéer oemotsagda. Pär Strömbäck, representant för dataspelsbranchen, säger ”[...]tillväxt och mångfald på internet kräver ett samhällsengagemang”, men för att det ska uppstå måste vi ”[...]ha en fungerande marknadsekonomi på internet och då måste man ha liknande regelverk som vi har i den vanliga världen och det är för att ge dom lagliga tjänsterna en chans att utvecklas[...]”.

Idag finns det ett väldigt stort samhällsengagemang kring internet, den slutsatsen drar jag av att Piratpartiet blev invalda i Europaparlamentet. Det är helt uppenbart att Sveriges riksdag fattar beslut som går rakt emot samhällsviljan och det allmänna rättsmedvetandet rörande fildelning. Pär anser att vi måste ha likadan lagstiftning för afk-världen som på internet, för att marknadsekonomin ska fungera. Jag instämmer. Sluta då lobba för att särlagstifta för en speciell industri. Marknadsekonomins grundläggande regel är pris och antal sålda enheter beror på utbud och efterfråga. Marknaden sätter ett pris där marknaden klarerar.

Om endast ett företag har rätt att skapa kopior uppstår en monopol situation, priset blir högt och den utbjudna kvantiteten minskar. Priset sjunker och den utbjuden kvantiteten ökar med antalet företag som träder in på marknaden ifall vi applicerar Cournot-modellen. Därför ska jag illustrerar denna modell på en bransch som delvis säljer digitala exemplar, i detta fallet använder vi oss av skivbranschen.

För att modellen ska fungera krävs det att vi göra ett antal antagande:

• Det finns fler än ett företag, alla företag producerar likadana varor
• Företagen bildar inte kartell
• Företagen är inte pristager, dvs dom kan påverka marknadspriset
• Företagen konkurrerar mellan varandra med mängden varor dom bjuder ut, och företagen väljer denna kvantitet som de bjuder ut samtidigt.
• Företagen försöker maximera sin vinst givet konkurrentens agerande

Två företag

I denna modell finns det två stycken företag.

Definiering av variabler:

P = pris, Q = kvantiet, P1 = pris företag ett, P2 = pris företag två, q1 = utbjuden kvantitet hos företag 1 och q2 = utbjuden kvantitet hos företag två. Q = q1+q2. MC = marginalkostnaden, vad det kostar att tillverka en extra enhet.

Prisfunktionen är P = 100 – Q

Eftersom att kostnaden att tillverka en extra enhet, dvs en digital kopia, går mot noll sätter vi marginal kostnaden  = 0. Det kan vi skriva MC = 0.

För att beräkna exemplet sätter vi upp vinstfunktionen för varje företag.

$=(P*Q) – (MC*Q), företagets vinst ($) är totala intäkterna minus totala kostnaderna

$=((100) -(q1+q2))q1 – 0

Vi deriverar sedan vinstfunktionen

$’= 100 – 2q1-q2

och löser sedan ut q1

q1=50-(q2/2) pga symmetri vet vi nu att q2=50-(q1/2), detta kallas för reaktionsfunktioner.

För att sedan lösa ut q1 substituerar (stoppa in) vi in reaktionsfunktionerna i varandra

q1=50-((50-(q1/2))/2

löser vi ut q1 får vi nu: q1=33,333333…

Pga symmetri vet vi att q2=33,333333…

Nu sätter vi in vårt q1 och q2 i prisfunktionen: P = 100 – Q

P = 100 – (33,333333+33,333333)

P = 33,333333. Marknadspriset blir 33,3333333. Varje företag bjuder ut 33,333333 enheter var, totalt sett bjuds det ut 66,666666 stycken enheter på marknaden.

Cournot-modellen kan även göras med mer än två identiska företag.

Monopol

Har man ett monopol, dvs endast ett företag, som bjuder ut en produkt (som är fallet med upphovsrätten) blir priset på varan högre och det bjuds ut färre enheter. Detta kan vi illustrerar med samma modell som ovan.

Nu har vi inte q1 och q2 längre eftersom vi har bara ett företag. Företagets utbjudna kvantitet betecknar vi med Q.

För att beräkna monopolets utbjudna kvantitet börjar vi med vinstfunktionen för företaget.

$=(P*Q) – (MC*Q), företagets vinst ($) är totala intäkterna minus totala kostnaderna

$=(100-Q)Q – 0

Vi deriverar sedan vinstfunktionen

$’= 100 – 2Q

Nu löser vi ut Q

Q=50

Sedan sätter vi in Q=50 i prisfunktionen

P = 100 – 50, P = 50

Marknadspriset blir nu 50 och företaget bjuder ut 50 enheter, eftersom att det är monopol finns det endast 50 enheter totalt på marknaden som bjuds ut. Jämför detta exemplet med två stycken företag fick vi ett lägra marknadspris och det bjöds ut fler antalet enheter.

Slutsats
Cournot-teoremet säger att när antal företag går mot oändligheten går priset ner till att vara lika med kostnanderna för att producera varan.

P=kostnader

På hemsidan The pirate bay kan vi anta att det finns oändligt många använder (företag) som agerar producenter av kopior. Enligt Cournot-teoremet ska priset på den utbjudna varan gå ner till kostnaden att producera varan, när det finns oändligt många som bjuder ut varan. Kostnaden att skapa en digital kopia är nästan noll. Priset som användaren bubanee tar på The pirate bay för att du ska få kopiera hem The Beatles – Greatest Hits [Remastered/2009/MP3][Bubanee], dvs för bubanee att producera en kopia, är noll.

Marknadspriset på The Beatles – Greatest Hits [Remastered/2009/MP3][Bubanee] bör alltså vara noll och det är det. Pär Strömbäck vill inte alls låta marknaden sätta priset, han vill istället blåsa upp priset på upphovsskyddade exemplar genom att skapa en monopol. Monopol som ger dyrare och mindre antalet varor. Hela samhället förlorar på dödviktsförlusten.

För den som vill förkovra sig i Cournot-modellen rekommenderar jag denna guiden och Wikipedias.

*Jag utesluter inte att det existerar räknefel i ovanstående exempel, tar tacksamt emot kommentarer ifall någon hittar fel.

Jag tycker att det är lite glest med kandidaturer till Piratpartiets riksdagslista från södra distriktet, här måste ske en förbättring. Observationen att det är få kandidaturer från södra distriktet har jag gjort genom att kvantifiera med hjälp av att räkna antal blogginlägg. Det är givetvis inget krav att man ska skriva en text om sin kandidatur, men som medlem i Piratpartiet bör man på något sätt göra sin kandidatur officiell via internet. Här följer listan jag har funnit:

Gustav Nipe
Jacob Dexe
Klara Tovhult
Marcus Borg

Personer som jag gärna ser skriver en kandidatur är Daniel Gustafsson, Ellen Söderberg, Snild Dolkow, Anders Hedberg, Christopher Willenfort, Sandra Grosse, Leo Erlandsson, Klara Ellström, Claes Gyllenswärd, Mimmi Lowejko, Jonathan Holmquist och Rene Malmgren. Skriv ett inlägg och kom loss! Denna lista på personer kan och ska givetvis kritiseras då nästan alla är ifrån Skåne, södra distriktet är större en så. Jag efterlyser folk från Småland och Bleking. Sluta gömma er i skogarna.

*Om jag har missat någon skriv det gärna i kommentatorsfältet.
**Klara Tovhult ska skriva ett bättre blogginlägg om sin kandidatur.

Följ även äventyret med projektet Piratfabriken. Målet är att ha en fungerade RepRap maskin till klimattoppmötet i Köpenhamn. Andreas W. har skrivit ett målande inlägg om hur första byggdagen var.

Idag har det varit första byggdagen för RepRap:en. Byggkitet hämtades i fredags kväll. Jag och Andreas W. kände oss taggade på att komma igång så fort som möjligt, i förmiddags fick man äntligen pilla på muttrar och platsbitar. Guiden till hur man sätter ihop RepRap:en är otroligt snygg. Till varje modul som man ska sätta ihop finns det en 3d-animation, som visar hur delarna ska sättas samman. Det kändes som vi kan kom ganska långt idag med arbetet, dock är det säkert 30 timmar kvar tills den fungerar. Förhoppningsvis är ritningarna till nästa generations RepRap, Mendel, klara tills vi är klara med vår Darwin, så att vi kan börja skriva ut delar till den. Ett litet film-klipp från idag finns här.

Trots denna trevliga dag med mycket byggande blir man lite olycklig över Socialdemokraternas kongress. (s) vill behålla Ipred-lagen (men med förändringar). Ipred ska vara kvar, men den ska sminkas lite. Ett kongressombud som har kämpat emot Ipred citeras:

Jag är övertygad om att alla de ungdomar som är oroliga kommer att bli nöjda med de förändringar som partistyrelsen nu gör för att stärka den personliga integriteten, sa hon.

Ipred handlar inte endast om personlig integritet, utan även om samhällsekonomiska effekter. Jag vår känslan av att detta kongressombud inte förstår grejen. Legalisera icke-kommersiell fildelning, sluta skydda konstgjorda monopol. Det blir intressant att se om Socialdemokraterna kommer att ha ett färdigt förslag fram till valet 2010 om hur de vill förändra Ipred-lagen. Egentligen är det ett totalt misslyckade om de inte kommer fram till slutsatsen att hela implementationen av Ipred ska skrotas.

Officiell kandidaturförklaring
Jag vill bli invald i Sveriges riksdag på ett av de mandat som Piratpartiet får efter riksdagsvalet 2010. Jag kommer att arbeta för att folks privatliv ska skyddas och att reformera de lagstadgade intellektuell egendomsrättigheterna. Det viktigaste i Sverige nu är att ändra den politiska trend som innebär att folk ska övervakas. Det är inte okej att behandla människor, som inte är misstänkta för brott, som brottslingar. Är man inte misstänkt för ett brott ska man inte övervakas av svenska myndigheter. Det är heller inte okej att svenska staten implementerar protektionistiska lagar som syftar till att skydda branscher från utveckling. Jag vill bygga om de svenska lagarna så att dom bejakar den tekniska utvecklingen och respektera dess medborgares privatliv.

Yngre år
Jag föddes år 1988 och har bott i Malmö hela mitt liv (21 år). Har alltid varit idrottsintresserad, när jag var riktig liten spelade jag fotboll, men efter att ha sett ett antal fighting-filmer med Jean-Claude Van Damme började jag träna karate. I åtta år höll jag på med kampsport, dock fullföljde jag inte till svartbälte. Efter grundskolan började jag läsa det samhällsvetenskapliga programmet med inriktning ekonomi på Procivitas privata gymnasium. Ungefär samtidigt som gymnasiet började, slutade jag träna karate och började istället handboll i HK Malmö.

Parallellt med idrotten har jag hela tiden pysslat med datorer, i högstadiet började jag använda Linux. På fritiden gick mycket tid åt att organisera Direct-connect hubbar, ett mer centraliserat fildelningsprotokoll på internet. Sommaren 2005 implementerades Infosoc-direktivet i Sverige, vilket gjorde det förbjudet att kopiera olagligt material för privat bruk. Detta var första gången jag reflekterade över upphovsrätten.

I skolan tyckte jag samhällskunskap var mest intressant så det var naturligt att börja läsa Politices kandidatprogrammet vid Lunds Universitet efter gymnasiet, med huvudämne nationalekonomi. För närvarande är jag på min fjärde termin och läser på B-nivå.

Piratpartiet
Under hösten 2005 började det klia i mina fingrar, jag ville engagera mig i något politiskt parti men hittade inget där mina värderingar var överens med det utbud som fanns till hands. På kvällen 1 januari 2006 fick jag en länk av min kompis Wille till www.piratpartiet.se. Direkt tyckte jag att det var en klockren idé, även om texten om att Bodström borde bli korvförsäljare utan för riksdagen var lite oseriös. När jag vill något blir jag snabbt lite rastlös om jag inte kommer igång direkt. Likaså med Piratpartiet, samma natt ville jag börja köra igång och skrev ett mail till info@piratpartiet.se.

Sedan dess har det varit fullt ös. Tidigt på Piratpartiets forum försökte jag organisera pirater i Malmö. Med hjälp av Joakim Holgersson började en tapper skara i Malmö samla ihop signaturer för att Piratpartiet skulle kunna skydda sitt namn i riksdagsvalet 2006. Jag var med på den lokala riksdagslistan. Riksdagsvalskampanjen bestod till största delen av att sätta upp affischer runt om i staden. Den stora utmaningen var att få ut valsedlar till alla vallokaler. Med cykel distribuerade jag lådor med valsedlar under förtidsröstningen, stolt var jag när Piratpartiet hade full teckning på vallokalerna i Malmö.

Efter valet 2006 gick luften lite ur mig. Piratpartiet fick 0,63% i valet, jag hade hoppats på lite fler röster. Tre-stegs-raketen lanserades för hur vi skulle ta oss in i Europaparlamentet. Piratpartiets ungdomsförbund Ung Pirat bildades och jag blev invald i förbundsstyrelsen, har suttit i förbundsstyrelsen sedan dess. År 2007 skulle bli året då Piratpartiet i Skåne skulle organiseras, diverse styrelse tillsattes åt höger och vänster, det hela slutade i kaos med flera avhopp av aktiva. Efter hösten 2007 har jag blivit allergisk mot onödig formalia, att bilda styrelser för formaliteten skull är dåligt. Till slut löste sig dock knutarna. Jag nominarade Anders Hedberg till distriktsledare för södradistriktet, han blev vald, och har han innehaft posten sedan dess. Med Anders vid rodret började jag släppa organisations biten och har istället lagt ner mer fokus på aktivism.

Våren och sommaren 2008 var jag, precis som många andra, djupt engagerade i FRA-debaclet. I Malmö hjälpte jag till att anordna ett flertal FRA-demonstrationer. Till hösten började IPRED-propositionen smyga sig fram, med inspiration av StoppaFRA-lagen.nu började jag veva igång StoppaIPRED.nu för att försöka få igång debatten.

IPRED röstades tyvärr igenom, The Pirate Bay blev dömda till fängelse. Piratpartiets frågor stod högt på agendan, valet till Europaparlamentet kunde knappast komma mer lägligt. Jag stod som nummer åtta på Piratpartiets EU-lista och fick 3089 stycken personkryss.

Vad är viktigt för mig?
Jag tycker att det är väldigt viktigt att det finns möjlighet till friktion i samhället. Att det finns svängrum för politiska åsikter, även om de inte anses vara politiskt korrekta idag. För att kunna ha ett samhälle med högt i tak är det viktigt att samhället inte eftersträvar en utopi med full kontroll. Om världen ska kunna bejaka teknisk- och kulturellutveckling bör vi respektera medborgarna mer. Jag vill bygga om svensk politik så att den sociala ingenjörskonsten hålls på ett minimum.

Min roll i Piratpartiets riksdagsgruppen
Jag kommer aldrig vara den personen som läser mest lagförslag eller skriver flest interpellationer. Många menar att jag kan vara ganska energiskt och drivande som person. När jag väl har bestämt mig för något lägger jag ner mycket energi på att få igenom det jag vill. Jag är dålig på att acceptera ett nej. Ett nej är inte alltid ett nej i mitt tyckte. Min roll i Piratpartiets riksdagsgrupp kommer vara att fungera som ett energiknippe för att få saker och ting gjort.

Igår deltog jag på Temadag om Ophavsret vid Gentofte biblioteket i Köpenhamn. Seminariet hade till syfte att hjälpa biblioteken att skapa sig en åsikt om vad de bör tycka rörande upphovsgröten. Biblioteken har genom historien varit duktiga på att organisera sig, och därmed fått mycket inflytande. Men i frågan om upphovsgröt vet de inte vad de ska tycka. Piratdelegationen bestod av mig och Ole Husgaard. En jurist började seminariet med att reda ut hur den juridiska terrängen ser ut i Danmark, efter honom följde en bibliotekarie som gjorde en linjär historieanalys av upphovsrättskampen från Gutenberg till idag.

Efter lunchen var det dags för KODA, som ”representerade” rättighetshavarna. KODA är den danska motsvarigheten till Stim. KODA hade dragit fram sitt tunga artilleri, marknadschef Stig von Hielmcrone. von Hielmcrona höll ett väldigt bra ”sell-speech”, om hur köpcenter lyckas höja sina försäljningssiffror genom att anpassa musiken i butiken. Dock presenterade han inte ett enda argument varför upphovsrätten ej bör reformeras förutom att KODA har hundra anställda, hur ska de få betalt om folk inte betalar KODA-avgiften?

Jag fick därmed lite dåligt samvete när jag körde mitt anförande efteråt, eftersom att jag menade att hans bransch snart är bortrationaliserad. Efter att ha radat upp ett antal exempel som pekar på att folk producerar på andra bevekelsegrunder än att kunna sälja digitala exemplar (syftet med upphovsgröten burkar sägas vara att utgöra ett incitament till skapande, men om skapande bevisligen sker oavhängigt upphovsgröten, är gröten delvis onödig), var slutsatsen att exemplarförsäljningen är död.

Mellan de olika föreläsningarna traskade jag runt i biblioteket, som såg väldigt nybyggt ut, och funderade på om det inte är ett väldigt slöseri med pengar att bygga nya bibliotek. Nya böcker finns ofta som .pdf:er, snart har Google scannat in alla äldre böcker, texten finns i ettor och nollar. Digitalinformation kan inte lånas ut som fysiska ting. Biblioteken skulle kunna ha till uppgift att organisera och kategorisera det postdigitala-flödet, men att göra det i anknytning till det fysiska rummet verka onödigt. Biblioteken kommer nog likt KODA att rationaliseras bort.

Enligt alla förståsigpåare är världen inne i en finansiellkris, vi är i en lågkonjunktur. På Agende igår berättade finansministern Anders Borg att europas ledare tar krafttag för att minska krisens inverkan på Europa. Problemet är att konsumenter och företag handlar för lite med varandra, köpkraften minskar och efterfrågan sjunker.

Jag har importerat lite elektronik från Kina. Idag skulle jag hämta ut mina varor, innan jag får paketet måste jag först betala en införselmoms på 25%. Som tack för att jag hjälper, dock marginellt, världsekonomin med att handla från Kina blir jag straffbeskattad av EU. Kan någon förklara för mig hur man får snurr på världsekonomin med hjälp av tullar?

Det finns inget vettigt svar på den frågan. Folk som förespråkar tullar tänker ungefär lika långt som näsan räcker, protektionisternas analys bygger på att vi ska skydda de inhemska företagen från konkurrens. Konkurrensen driver dock utvecklingen framåt. I somras var jag på ett upphovsrätts-seminarie i Almedalen. De flesta åhörarna jobbade i upphovsrättsbranschen. Jag fick ordet och försökte dra paralleller mellan protektionismen som Sverige förde för att skydda varvsindustrin på 1970-talet och att svenska staten ska idag skydda upphovsrättsindustrin med starkare lagar. Publiken buade ut mig. Att stifta lagar till en speciell bransch, för att branschen ska fortsätta existera är protektionism. De skyddas från konkurrens. Kan de inte klara sig idag, kan de inte klara sig imorgon.

I egenskap av finansminister bör Anders Borg driva agendan att luckra upp upphovsrätten, i tider av lågkonjunktur behöver vi konkurrens och frihandel, inte protektionism.

I onsdags röstades FRA 2.X genom, det känns så himla tröstlöst ibland. Uppgivenheten slog ner mig några dagar. Även om det hela tiden stått klart att regeringen skulle baxxa genom FRA till varje pris, så hoppades jag in i det sista att fyra modiga riksdagsledamöter skulle träda fram och rädda oss.

Tyvärr fanns det inga. Camilla Lindberg lade ner sin röst. Det är bättre att lägga ner sin röst än att trycka på ja-knappen, men ändå endast en marginell förbättring. Dock gör hon inte bättre ifrån sig än att börja klanka ner på oppositionen direkt, vilket är smaklöst då hennes egen regering röstade för.

Nu får vi antagligen bygga runt problemet själva, att starta en egen internetleverantör kan vara en god början. Äger du mark vid gränsen till Finland och känner för att hjälpa Sveriges medborgare? Skicka ett mail till gustav[punkt]nipe[snabel-a]piratpartiet[punkt]se, så kan vi säkert lösa problemet. Jag fixar en deal med någon finsk ISP, Kalle Vedin programmerar utrustningen. Anders Hedberg och Ronny Nord skaffar fram fiberkablar. Tappa inte hoppet. Möjligt hack kanske är i sikte.

Under helgen har jag varit på Ung Pirats förbundsstyrelsemöte. Vi kom igång ordentligt med etherpad (klicka på länken för att se hur visionerna för nästkommande verksamhetsår ska se ut). Hur det fungerar afk kan ni bevittna via bambuser-strömmen. Jag har en plan för hur vi ska uppfylla målet:

Ung Pirat ska ha en långsiktig och stabil ekonomi som i minskad utsträckning är beroende av statsbidraget.

Ung Pirat bör registrera ett aktiebolag för att förverkliga idéen om att starta professionell lotteriverksamhet. Endast föreningar får i Sverige äga lotteriverksamhet, med undantag för Svenska Spel. SSU äger delar av A-lotterierna och de drar in ofantliga summor varje år. Under helgen har jag hört att det skulle vara omoraliskt att bedriva lotteriverksamhet, vi ska ej uppmuntra spelmissbruk etc. Alla ungdomsorganisationer som får bidrag av Ungdomsstyrelsen erhåller pengar som kommer från Svenska Spels överskott. Hela den organiserade ungdomsverksamheten i Sverige är uppbyggd på olika former av lotterispel. Jag föreslår att Ung Pirat ska som komplement äga ett bolag som säljer lotterier, exempelvis ett SMS-lotteri, för att på sikt kunna stå på egna ben.

En positiv bieffekt av att vi bedriver lotteriverksamhet är att vi skulle förhoppningsvis stjäla(OBS inte kopiera) lite marknadsandelar från socialdemokratin. Strypa penga tillförseln till bodströmssamhället kan väl ingen säga emot?

I somras knåpade jag ihop ett i praktiken fungerande lotterisystem, med hemsida och betalningsfunktion. Det som fattas är ett aktiebolag och tillstånd från lotteriinspektionen. Hjälp till att lobba mot förbundsstyrelsen så att projektet kan få luft under vingarna, styrelsen består bl.a av Stefan Flod, Tobias Björkgren, Sandra Grosse,Emil Paulsrud, Simon Rosenqvist och Ameilia Andersdotter.

Jag vill inte vara tråkig, men man ska inte ta ut IPRED-segern i förskott. Hovrätten gjorde en klok bedömning och friande ePhone, internetleverantören behöver inte ge ut personuppgifterna till de personer som på en privat FTP-server tillgängliggjorda ljudböcker. Fallet rörde en privat FTP-server, den största majoriteten av fildelare använder inte FTP-protokollet. Protokollet är rätt gammalt och bökigt. Torrents är betydligt bättre på att skala upp trafiken mellan flera användare.

Hovrätten framför argumentet att servern var privat pga att man var tvungen att logga in med lösenord. Hade antipiraterna istället försökt kräva ut uppgifterna bakom fildelarna på thepiratebay tror jag tyvärr att hovrätten hade gjort en annan bedömning.

Anders Rydell kommenterar det hela i kvällens SVT Aktuellt. Anders menar att fildelningsfrågan börjar tappa i intresse hos piratrörelsen, samt att piraterna istället kommer att lägga mer fokus på integritesperspektivet. Jag instämmer till stor del med Anders, integritetsaspekten utanför ett fildelningskontext börjar bli allt mer påtaglig. Fildelningensfrågan var (och är?) kanske det tydligaste beviset på problemet med digitalövervakning, men det kanske börjar avta. Piraternas kamp stannar inte vid fildelning, utan tar istället nya vägar. Imorgon klubbas FRA 2.X igenom, datalagringsdirektivet kommer förr eller senare. Kanske är det också en tidsfråga tills franska HADOPI ska implementeras. Piratpartiet behövs i riksdagen.

Imorgon kommer mina tankar vara med de borgliga riksdagsledamöter som vill rösta nej (alternativt välja att avstå) vid FRA-omröstningen. Ta chansen och bli folkhjälte, rösta nej!

Trots att denna veckan antagligen kommer bli mycket mörkt ur integritetsperspektiv, visar det sig flera ljuspunkter: ”Piratjägarlagen en flopp i ”föredömet” Danmark”, och ”Tre miljoner fildelar illegalt i Sverige”. Det värmer mitt hjärta när jag läser att folk trots repressiva lagar fortsätter fildela. I Danmark har antipiraterna gått ordentligt på pumpen, det har blivit fler friande fall än dömande. Danskar har hittat taktiken.

En typisk försvarslinje som har blivit allt vanligare är att hävda att någon annan kapat eller på annat sätt utnyttjat ens ip-adress.

Danskarna är inte dumma när de använder argumentet ”jag har trådlöst nätverk, vem som helst kan tanka från mitt nät” i domstol. En vettig domstol förstår att rättssäkerhet skulle börja gå mot noll ifall man dömer folk med öppna nätverk för illegal fildelning.

Mig veterligen finns det ingen domstolprövning på Ipredia i Sverige och därmed ingen lagpraxis, vilket gör det svårt att förutsäga hur en domstol kommer att agera. Trots att det saknas lagpraxis verkar det närmast råda konsensus kring att man även i Sverige borde sitta säkert i båten ifall man har ett öppet trådlöst nätverk.

För nationalekonomer bör dock den mest intressanta händelsen för dagen vara att Elinor Ostrom och Oliver E Williamson får ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Elinor Ostrom stora arbete rör Governing the Commons, en fri översättning bör vara ”reglera/styra allmänningar”. Ostroms arbete går emot den klassiska teorin om allmänningens dilemma. Teorin bygger på antagandet att allmänningar (exempelvis fiskevatten) utan tydligt ägarskap kommer att utarmas, alternativt förstörs. Anledningen är att man tänker sig att ingen tar ordentligt ansvar över allmänningen, det uppstår ett free-rider problem.

Enligt Ostrom finns det två viktiga komponenter för att få en fungerande allmänning, dels att brukarna av allmänningen själva sätter upp regler för hur den ska användas och dels att brukarna utformar ett eget sanktionssystem ifall reglerna ej följs. Kanske finner man här en delförklaring varför Forskningsavdelningen i Malmö fungerar. Deltagarna har själva satt upp regler för hur verktygen och lokalen ska användas, men vad jag vet finns det inget sanktionssystem som träder i kraft om någon missbrukar allmänningen. Kanske räcker det ibland med människors små subtila metoder, exempelvis att sluta säga hej till personen som bryter mot överenskommelsen, som sanktionssystem.

Att sätta upp allmänna trådlösa nätverk som styrs av Ostroms principer skulle kunna fungera. Free-rider problemet att folk skulle tanka för mycket borde kunna lösas med ett system som balanserar hur snabbt varje person kan tanka proportionerligt mot att antal användar som är ansluta vid varje givet tillfälle.

P.S FRA-lagen 2.X klubbas 14 oktober av människor som närmast kan beskrivas som röstboskap D.S