Jag vill inte vara högtravande, men idag går vi ut på gatorna för att göra vårt motstånd hört. I början av sommaren, vid riksdagens FRA-omröstning, satt jag uppe på åhörarläktare med höga förväntningar, efteråt kände jag mig väldigt lurad. Vi var väldigt många som hade stått utanför riksdagen dagen innan och fört ett oväsende. När omröstningen var slut ville en stor del av mig ställa sig upp och skrika på ledamöterna. Istället reste sig alla på läktaren upp och gick skakande på huvudet. Tystnaden var öronbedövande. Ledamöterna, som satt nere i kammaren, vände sig upp och titta på oss. Många va dem sökte sympati, jag tror att de insåg att skadan var gjord och att det inte går att övertyga oss att lagens konsekvens inte blir negativ. Budskapet som massorna utanför riksdagen hade framfört var i grund och botten mycket enkelt, stoppa FRA. I min naivitet trodde jag att man inte kunde misstolka två enkla ord. Orden betydde inte att vi ville se fler ”integritetsskydd”. Våra ord ska tolkas bokstavligt, stoppa FRA. Varken mer eller mindre.
Vad som än händer så kommer motståndet att fortsätta. ChrisK skriver i idag, i Sydsvenskan, att vårt motstånd måste vara mer innovationsrikt och att vi måste hitta nya väger. ”Om lagförslaget inte stoppas redan i höst måste det civila samhället börja samarbeta och vara mera kreativt, innovationsrikt och provokativt.” Kanske får vi sätta oss vid skissbordet ikväll igen och börja planera.
Nedan är en karta över vägen som demonstrationståget kommer att gå. Vi går uppför Bergsgatan, svänger vänster in på Spånggatan. Vi fortsätter raktfram tills vi kommer ner till Södraförstadsgatan, svänger vänster och försätter ända ner Möllevångstorget igen.
